”Utsläppspriset måste femdubblas för att göra CO2-infångning lönsam
Utan subventioner kommer de minsta växterna att dra nytta av kolavskiljning, visar en ny rapport.
Innan sommaren kommer norska Hafslund Oslo Celsio att ta ett slutgiltigt beslut om koldioxidavskiljningsprojektet på Klemetsrud ska förverkligas. För ett år sedan lades projektet på is, eftersom kostnaderna förväntades bli över tre miljarder norska kronor högre än vad ramverket tillät.
I Hurdalsplattformen lovade den norska regeringen att ”Långsiktigt göra arrangemang för CO2-avskiljning och lagring vid alla större förbränningsanläggningar och utnyttjande av CO2 i industriell produktion genom CCUS”.
Nyligen gav Enova stöd för preliminär planering av kolavskiljning vid BIR, Forus och Eidsiva Bioenergi.
Oslo Economics och Sintef Energi, på uppdrag av Energidepartementet, har tittat på vad som behövs för att projekten ska kunna realiseras.
Beräkningen går inte ihop
Enligt rapporten är det ett enormt gap mellan potentiella intäkter och kostnader för vad det skulle kosta att fånga in och lagra CO2. Rapporten uppskattar att fångst, transport och lagring av CO2 kommer att kosta mellan 1 600 och 4 000 NOK (samma som svenska kronor) per ton. Ungefär hälften av kostnaden är relaterad till investeringar och drift, resten går till transport och förvaring. Samtidigt ligger utsläppspriset på cirka 650 NOK och den norska förbränningsskatten 882 NOK, summa 1 532 NOK.
”När den verkliga kostnaden för att fånga och lagra CO2 är någonstans mellan 1 600 och 4 000 NOK per ton CO2 som fångas upp, ser vi att det kommer att krävas en mycket stor förändring av CO2-priserna innan dessa enbart utlöser kommersiellt lönsamma projekt. I flera fall kommer inte ens en femfaldig ökning från dagens nivå att räcka”, står det i rapporten.
Sintef Energi och Oslo Economics hänvisar till Finansdepartementets framskrivningar av priser på utsläppsrätter. Enligt prisbanan kommer tonpriset att nå 1 066 NOK 2030 och 2 150 NOK 2050.
”Om man utgår ifrån finansdepartementets koldioxidprisbana är det först från år 2058 som koldioxidprisbanan blir tillräckligt hög för att försvara en koldioxidavskiljning med ett nuvärde på 1 600 NOK per ton fångad CO2, givet fyra års byggnation, 20 års drift och 8 procents diskonteringsränta. Med en diskonteringsränta på 4 procent flyttas detta datum till år 2042”, står det i rapporten.
Aker Carbon Capture: – Vi ska slutföra CCS-projektet i Klemetrsud
Risk för ojämn prissättning
Om CO2-infångnig ska kunna realiseras vid norska avfallsförbränningsanläggningar måste staten ingripa, avslutas rapporten. Det kan antingen ske genom att ställa krav på anläggningarna eller genom att använda subventioner. Utredningen pekar på att det är stora skillnader mellan förbränningsugnarna och att de minsta inte blir ekonomiskt sunda och att det därför kan sluta med nedläggning och ökad export av brännbart avfall.
En möjlighet som lyfts fram är att CO2-avskiljning bara krävs för de största förbränningsanläggningarna.
”Detta kommer dock också att få fördelningseffekter mellan invånare i kommuner där avfallet behandlas på större anläggningar och invånare i kommuner där avfallet behandlas på mindre anläggningar som faller utanför kravet. I ett sådant läge kommer den förstnämnda gruppen att få en betydande höjning av sina avfallsavgifter i förhållande till den andra gruppen”, skriver Oslo Economics och Sintef Energi.
Subventioner
En långt bättre lösning är att stimulera avskiljning av koldioxid genom ekonomiska subventioner som täcker merkostnaden, så kallade contracts for difference.
”För att skapa förutsägbarhet för projektets framtida kassaflöde bör utgångspunkten vara att stödet ordnas som ett fast stödbelopp, där det aktuella CO2-priset för utsläpp dras av (kontrakt för mellanskillnad). För att undvika överkompensation för industriell CO2-infångning bör även intäkter från försäljning av koldioxidkrediter delvis dras av”, rekommenderar rapporten.
Inte lämplig för alla
Dessutom pekar rapporten på att subventionssystemen kan kombineras med krav, men att det i så fall kan vara lämpligt att införa en exportskatt för att förhindra att avfallet skickas utomlands. Det bör också övervägas om avfallsförbränningsanläggningarna ska kompenseras när de fångar in biogen CO2.
Men det är inte på något sätt säkert att alla avfallsförbränningsanläggningar ska ha CO2-infångning.
”Utifrån det faktum att ungefär hälften av avfallsförbränningsanläggningarna i Norge är mycket små och kostnaderna för CO2-hantering stora, bör det också göras en bedömning av om det är lämpligt att främja CO2-infångning vid alla avfallsförbränningsanläggningar i Norge.” står det i rapporten .
Endast inloggade medlemmar kan lämna en kommentar Logga in
Inte medlem än? Beställ AB Pluss nu!