Sluta svartmåla kolet!

Kol har, liksom laktos och gluten, blivit offer för negativa konnotationer. Vi tror att de är farliga trots att de för de flesta och för det mesta är både nyttiga och viktiga, skriver Mats Eklund i månadens krönika.

Mats Eklund

Kol kan ju betyda stenkol, en fossil energibärare. Men det är också ett grundämne. Dessa ska inte blandas ihop. Denna krönika kommer att handla om grundämnet kol, runt vilken livets alla molekyler byggs.

Det gäller att tassa försiktigt här, eftersom klimatförnekare ibland hänvisar till kol som just en förutsättning för liv och förminskar klimatutmaningen. Jag förnekar varken klimatets eller de mänskliga klimatförändringarnas existens. Men jag oroar mig för att många inte förstår att mänskligheten behöver mycket kol och att det kan bli en bristvara i framtiden.

Vad behöver vi kol till? Vi använder högvärdiga organiska molekyler i till exempel läkemedel men också mat, foder, fibrer och polymerer för strukturmaterial, kemikalier, drivmedel och, inte minst, energibärare. En betydande källa till kol idag är fossila energibärare som olja, gas och, just det, kol.

Vad skulle det betyda för kolförsörjningen om vi skulle upphöra med utvinning av fossil energi? Enligt Henrik Wenzel, professor vid Syddansk universitet, skulle kol då bli en bristvara. Hans analys lyder ungefär så här: Om vi inte längre utvinner fossila energibärare skulle vi behöva elektrifiera många processer och sektorer men också utveckla bioekonomin och producera mer biomassa. Ändå skulle inte kolet räcka till och vi skulle vara utlämnade till att försöka utvinna kol ur luftenm i form av koldioxid.

Det finns mycket organiskt kol i haven, marken, de levande organismerna och långlivade produkter av trä. Detta är inget problem, tvärtom. Problemet är de förhöjda halterna, främst i form av koldioxid, i atmosfären.

Fyra promille räcker

Förråden av kol i marken har fått särskild uppmärksamhet för sin stora potential att minska klimatproblemen. Om man kan öka halten av kol i marken med fyra promille (0,4%) per år, kan det kompensera all ökning av koldioxidhalterna i atmosfären (https://4p1000.org/). Detta kan uppnås med hjälp av ändrade metoder i jord- och skogsbruket. Tillförsel av biogödsel från biogasproduktion kan bli ett viktigt bidrag till denna utveckling.

Under lång tid har det pratats om att minska uttaget av de fossila energibärarna men inget har hänt på det området. Fortfarande väntar vi förgäves på den dag när klimatförhandlingar handlar om att minska uttaget av fossil energi. Under tiden förskjuts fokus i klimatdebatten till den väsentligt mer hållbara bioekonomin som inte tillför något nettotillskott av koldioxid.

En konnotation är den subjektiva innebörd som man knyter till ett ord. Alltså; de flesta gör en negativ association till dessa ord. Ungefär som med bakterier, som de flesta associerar med infektioner och sjukdomar men inte med all den nytta de gör för oss människor. För de flesta är inte laktos och gluten ett problem men numera finns många som ratar produkter med laktos och gluten för ”säkerhets skull”. Motsvarigheten för kol uttrycks genom begreppet dekarbonisering eller oftast på engelska ”decarbonization” vilket lett till att många  människor (vi består till 18 % av kol) tror att kol som grundämne är ett problem och att det ska uteslutas för ”säkerhets skull”.

Glöm passiv infångning!

Så, vad är budskapet i denna krönika? Sluta prata om ”decarbonization”, fokusera på ”defossilization”. Vi behöver massor av kol. Men den ska inte vara av fossilt ursprung och den ska inte finnas i förhöjda halter koldioxid i atmosfären. Glöm tanken på infångning och passiv lagring av kol i berggrunden, så kallad CCS. Allt kol kommer att behövas i en mera fossilfri era och idén om CCS går bara ut på att förlänga den fossila eran. Låt lagren av kol växa i marken, vegetationen och byggnaderna. Och luras inte av negativa konnotationer. De kan vara skapade av onda särintressen eller bara leda ens tankar i fel riktning.