Ledare:

Vad kan vi lära av andras misstag?

Alla stora samhällsomställningar är kantade av misslyckanden och vi har säkert inte sett det sista misslyckade biogasprojektet. Frågan är vad vi kan lära oss av misstagen. Här är tre exempel och nio saker att lära sig.

John Göransson

Göta Kanal

Det första exemplet på misslyckanden handlar om sjötrafik och inträffade när Sverige ställde om från häst och vagn till motoriserade transporter investerades enorma summor av offentliga medel på infrastruktur, som satte Sverige i en lång period av ekonomisk tillväxt. 

Till en början var det ångbåtarna man satsade på. Sjöar och vattendrag bands samman med kanaler. Det största och kostsammaste projektet var Göta kanal, som öppnade 1932 efter 22 års arbete. Göta kanal sträcker sig från Sjötorp vid Vänern till Mem vid Slätbaken och är 190 kilometer lång med 58 slussar. Av sträckan är 87 km grävd, för hand, av cirka 58 000 svenska soldater.  Nu kunde man åka ångbåt från Östersjön till Göteborg och det kan man fortfarande.

Bara 30 år senare invigdes stambanan mellan Stockholm och Göteborg, som förkortade restiden för gods och människor från 6 dygn till 14 timmar. Kanalen blev snabbt chanslös mot järnvägen, som till stor del byggdes med skattepengar och blev en av de största infrastrukturinvesteringar som har genomförts i Sverige. Kanske hade den klarat sig bättre om den hade dimensionerats som en Suez- eller Panamakanal? I dag är den en uppskattad turistattraktion.

Teleguide

Nästa exempel var ett så kallat samriskprojekt och det handlade ytterst om en papperslös telefonkatalog. Statliga Televerket, Esselte och IBM investerade sammanlagt 2 miljarder kronor i att bygga ett datornätverk för privatpersoner kallat Minitel. Innan terminalerna hann levereras hade internet och world wide web hunnit lanseras. Totalt fick Teleguide 22 000 abonnenter, långt färre än vad som krävdes för lönsamhet.

Projektet gick i graven 1992, efter mindre än två år, eftersom de privata investerarna vägrade att skjuta till mer pengar. Att använda Teleguide till att lämna in V-75-raden, slå upp telefonnummer eller beställa mat kostade 75 kronor i månaden och 1,50 kronor per uppkopplad minut. För samma pris (minus minutavgiften) kan jag i dag surfa tusen gånger snabbare och nå miljoner gånger fler tjänster.

Man kan fråga sig hur ett så dödfött projekt kunde uppstå. Det var ett statligt monopol som ville behålla kontrollen och två bolag som ville tjäna pengar på det. Man hade sett France Telecoms framgångar med den liknande tjänsten Minitel, utan att inse att Minitel kom till samtidigt som fransmännen började skaffa hemmatelefon. I stället för att trycka 50 miljoner telefonkataloger lade men alltsammans i en databas. Under 1980‑talet var Minitel världens mest framgångsrika datanät för allmänheten. Flera tjänster som nu finns på webben fanns redan på 1980‑talet i Minitel och på 90-talet fanns det nio miljoner Minitelterminaler och 25 miljoner använd­are. Minitel lades ner 2012, efter 30 år. Teleguide kom tio år senare, i ett land där de flesta hade haft telefon i ett halvsekel.

Etanolboomen

Det tredje exemplet handlar om etanol, den första fasen i klimatomställningen. När Al Gore med knapp marginal förlorade presidentvalet 2000 omskolade han sig till språkrör för klimatomställningen och blev sin tids Greta Thunberg. Eftersom han hade rätt satsade många länder på klimatomställning. 

I Sverige satsade vi på etanol. Etanolbilar skattesubventionerades och en “pumplag” instiftades som stadgade att alla mackar skulle erbjuda minst ett fossilfritt bränsle. Många hävdade att detta var orsaken bakom “mackdöden”, medan sanningen nog var att den orsakades av bilarnas längre räckvidd. 

Det kommun­ägda bolaget Sekab skulle åter­industrialisera Norrland genom att bygga etanol­fabriker. Produktion startades också i Afrika och Östeuropa. Under åren 2007–2010 gjorde bolaget förluster på sammanlagt en miljard kronor och 2009 slutade Sekab sälja e-95. Bolaget finns kvar, men i en helt annan skepnad och med delvis nya ägare. Pumplagen finns också kvar.

Lärdomarna

Vad kan biogasbranschen lära sig av dessa tre exempel? En hel del. Jag tänker räkna upp de nio mest uppenbara:

1. Alla stora omställningar är kantade av misslyckanden. Det är därför det finns riskkapital, oavsett om det handlar om privata investerare eller skattepengar. Om ingen vågar ta risker avstannar utvecklingen. Utan risktagande hade vi fortfarande trott att jorden var platt, eftersom ingen hade vågat segla till kanten och kolla. Vi vet ännu inte om satsningen på biogas är ett Sekab eller ett SSAB.
2. Misslyckanden kan lätt bli ännu större, när de inblandade vill kasta nya friska pengar på de dåliga. Om inte Esselte och IBM hade dragit i bromsen hade Teleguide blivit ett ännu större fiasko. Sekab-projektet drevs vidare av eldsjälar och regionalpolitiker, fartblinda av hoppet om att rädda klimatet och jobben i Norrland samtidigt. I Norge har man nyligen lagt ett stort CCS-projkt och en ny biogasnläggning i varsin malpåse för att kalkylerna inte höll. Det finns säkert liknande projekt i Sverige.
3. Timing är viktigt. Både Göta Kanal och Teleguide var för sent ute, annan infrastruktur fanns runt hörnet. Göta Kanalbolaget kunde knappast förutse det, Teleguide visste. Bolaget började sälja modem med förhoppningen att rädda projektet när internet nådde allmänheten. Redan då insåg de flesta att det var en väldigt dålig idé. GoBiGas och Växtkrat var för tidigt ute.
4. Statliga subventioner och bidrag får inte långsiktigt vara en del av de löpande intäkterna, det kallas planekonomi och är dömt att misslyckas. Såväl företagen som staten måste sträva mot att omställningen så snabbt som möjligt kan stå på egna ben. Det tog inte särskilt lång tid innan privata investerare började bygga egna järnvägar runt om i Sverige, utan statligt stöd. När kommer det att hända i biogasbranschen?
5. Alla offentligt finansierade projekt är i händerna på poltiken. Förutsättningarna kan kastas om över en natt, som när EU förbjöd skattefriheten på svensk biogas eller sloåade subventionen på elbilar.
6. “Folkopinionen” vill inte se att en ansvarig för ett misslyckande får nya chanser, den utpekade vill därför gärna distansera sig och övergå till annan verksamhet. Det vore bättre om misslyckandets generaler förstod varför de misslyckades och använde erfarenheterna till att lyckas med  nästa projekt.
7. Det går fort att klassa ett projekt som fiasko, det tar längre tid att bedöma det som succé. Flera av bolagen från millennieskiftets IT-krasch är i dag välmående vinstmaskiner och numera tycks Sekab fungera i sin nya kostym. Bolaget håller fortfarande på med etanol och klimatomställning i Norrland, i övrigt är det mesta annorlunda.
8. Det kan vara svårt att skilja på slaven på triumfvagnen från olyckskorpen. Slaven vill att du ska lyckas, utan att bli övermodig. Olyckskorpen vill säga “Vad var det jag sade!” Lär dig att lyssna på den ena och att bemöta den andra.
9. De som inte lär av sina misslyckanden är dömda att upprepa dem. Jag upprepar…